The Wise Man’s Fear, av Patrick Rothfuss

Den här boken har jag plågsamt väntat på, och när det äntligen kommer, i storpocket, slänger jag mig ut och köper den. Sen har den legat som en hyllvärmare i flera månader. Den är ju så himla stor. Riktigt stor storpocket. 994 sidor. Nu har den tydligen kommit ut i vanlig pocket.

Det här är en sjukt bra fantasybok. Jag kan inte säga varför den är så bra, rent skrivtekniskt, eftersom jag börjar läsa och blir så uppslukad att jag slutar reflektera. Jag sveps med. Nu får jag med illa dold iver vänta på nästa bok.

Det här är andra boken i en serie som handlar om Kvothe, en person av sagomässiga mått, en mytomspunnen hjälte. Den man berättar sagor om, men trots allt inte riktigt tror på. Han lever undangömd, som Kote värdshusvärden. Till den avkrok där värdshuset ligger, kommer en dag en nedtecknare, som får tillåtelse att skriva ner Kvothes egen historia, berättad av honom själv. I första boken fick man läsa om hans barndom och det första året på Universitetet. Nu berättas hans andra år på universitetet och den resa han förtar sig, för att jaga vinden och kanske skaffa sig en mecenat.

Det är ett annorlunda berättartekniskt grepp, i alla fall om man utgår från de fantasyböcker jag har läst, att låta huvudpersonen återberätta vad som egentligen har hänt. Vilka händelser ligger bakom alla de myter som finns om Kvothe. Och alla de myterna är för oss som läsare bara antydda. Vidare finns ett mörker, ett krig, en olycka i världen, som hotar utanför värdshuset. Kvothe antyder att han på något sätt är ansvarig för detta, men ännu har vi inte i berättelsen hunnit ikapp nutiden. Jag har på ett plan lite tröttnat på serier, oftast håller de inte alla böcker igenom. Med den här boken blev jag inte besviken, den är minst lika bra, kanske till och med bättre än den första boken. Läs den!

Boken har blivit översatt till svenska och publicerad som två delar i pocket.