Oblivion High, av Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger

Fatta, en svenska manga. Med näcken. Som utspelar sig i Upplands Väsby. Mina gamla hoods. Ett måste helt enkelt.

Jag är inte så van att läsa manga, men tog mig ändå rätt snabbt in i berättarstilen och jag gillar den skarpt. Den tog slut alldeles för fort, så nu sitter jag och pinar efter nästa del. Det är alltså Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger som skrivit och illustrerat boken. Den kom ut först i Finland, och har skrivits om något innan den släpptes här i Sverige.

Historien har något övernaturliga slag, fast är ändå fast förankrad i tonårsvardagen. Nin och Soon-Mi är vänner, ganska långt ner i rangordningen på det högstadieskola de börjat på. Men allt förändras är Soon-Mi ska ta emot en utbytesstudent från Japan. Men något verkar konstigt med Nix, som utbytesstudenten vill bli kallad. Han är inte mer än lovligt udda och beter sig konstigt. Nix visar sig vara näcken, en riktig ursvensk (och finsk) sagofigur, mitt i den japanska populärkulturen. Men det skär sig inte, tvärtom passar det alldeles utmärkt. Dessutom har boken ett lite djupare tema, med diskussioner kring olika tonårskulturer och uttryck. Som sagt, jag sträckläste den och gillade den starkt. Och jag känner igen mig! Jag menar Edssjön, hur många gånger har jag inte hasat barnvagn där? Hela tiden ovetandes att näcken lurade i vassen.

Går också under namnet Bortbytingen.
Bilden lånad från adlibris.com

Nightshade, av Andrea Cremer

Vet inte riktigt var jag fått nys om den här boken, men den hittade i alla fall hem till mig. Och inte är jag lessen för det. Skulle nog klassificera den här boken som Young Adult, urban fantasy. Och jag gillade den.

Handlingen rör sig runt Calla Tor, en ung varulv (som låter så fel på svenska, hamnskiftare kanske är bättre ord) som är Alpha, hon är sedan födseln utsedd att gifta sig med alpha-hannen från en annan flock och de kommer leda en ny flock. Och Calla har nog förlikat sig med det ödet, om det inte vore för att hon vid patrullering stöter på en sårad man, som hon hjälper, och faller handlöst för. Människor är ingenting i Callas värld, men det är något med den här mannen, som inte bara hon ser.

Det jag gillar med boken, som är berättad ur Callas jag-perspektiv, är att hon trots allt är Alpha. Hon irriterar sig över framtiden som nummer två (för det är ju så det alltid har varit, mannen är nummer ett). Hon kämpar emot att foga sig, och hon är redig. Visst velar hon, visst önskar man att hon kunde stå på sig i vissa situationer, men det stör mig inte, eftersom hon är just så stark. Dessutom är boken inte helt förutsägbar. Vissa saker anar man, men utifrån Callas perspektiv är det trovärdigt att hon inte ser allt (som vi som läsare kan ana) och det är spännande. En av de bättre YA jag läst på sistone.

Grrrr
Bild lånad från Adlibris.com

Fifty Shades of Grey, av E. L. James

Oh my. Mamma, pappa, Lena, ni får sluta läsa nu.

Jag plockade upp den här boken på Pocket Shop, kände igen titeln, men mindes inte riktigt vad jag hade hört om den. Jag började läsa. Tänkte, åh vad tråkigt, det är som en vampyrbok igen, ung oskuldsfull kvinna blir dödsförälskad i hemlighetsfull, ursnygg man som varnar henne att han inte är bra för henne. Sen slutade likheterna.

Jag har nu surfat lite på den här boken, och det är en intressant historia bakom. Den började nämligen som fan fiction, till just Twilight-böckerna. Sen, efter en del omskrivningsvändor, har den nu blivit utgiven som bok. Och filmbolag har slagits om filmrättigheterna, Brett Easton Ellis har gått ut med att han skulle vilja skiva filmmanus. Och där kanske ni anar vartåt det barkar.

Det är inte en vampyr som stalkar stackars Anastasia Steele, det är en vanlig, upfuckad människa. Som aldrig har haft ”vanilla sex” med någon (ni får googla det). Som har ett så sargat inre, att han vill att hon skriver på kontrakt, och blir hans ”sub” (undergiven). Det är mycket erotik, och sex i den här boken, och den har fått mycket kritik för att den är för mycket underhållning och för lite högkultur. Själv vrider jag mig av våndor och önskar att Anastasia ska inse att hon springer mot ett skenande tåg. Ingen spillra kommer finnas kvar, om hon ger sig in i det här förhållandet. Hon är för ung, för oerfaren, hon kan inte rädda honom, han kommer inte att förändra sig. Eller?

Mer tänker jag inte säga. Det är en trilogi, och jag kommer läsa i alla fall nästa bok. Till er som läst så här långt kan jag bara skriva. Lustfylld läsning.

Slipsen är, eh, fängslande…

The Wise Man’s Fear, av Patrick Rothfuss

Den här boken har jag plågsamt väntat på, och när det äntligen kommer, i storpocket, slänger jag mig ut och köper den. Sen har den legat som en hyllvärmare i flera månader. Den är ju så himla stor. Riktigt stor storpocket. 994 sidor. Nu har den tydligen kommit ut i vanlig pocket.

Det här är en sjukt bra fantasybok. Jag kan inte säga varför den är så bra, rent skrivtekniskt, eftersom jag börjar läsa och blir så uppslukad att jag slutar reflektera. Jag sveps med. Nu får jag med illa dold iver vänta på nästa bok.

Det här är andra boken i en serie som handlar om Kvothe, en person av sagomässiga mått, en mytomspunnen hjälte. Den man berättar sagor om, men trots allt inte riktigt tror på. Han lever undangömd, som Kote värdshusvärden. Till den avkrok där värdshuset ligger, kommer en dag en nedtecknare, som får tillåtelse att skriva ner Kvothes egen historia, berättad av honom själv. I första boken fick man läsa om hans barndom och det första året på Universitetet. Nu berättas hans andra år på universitetet och den resa han förtar sig, för att jaga vinden och kanske skaffa sig en mecenat.

Det är ett annorlunda berättartekniskt grepp, i alla fall om man utgår från de fantasyböcker jag har läst, att låta huvudpersonen återberätta vad som egentligen har hänt. Vilka händelser ligger bakom alla de myter som finns om Kvothe. Och alla de myterna är för oss som läsare bara antydda. Vidare finns ett mörker, ett krig, en olycka i världen, som hotar utanför värdshuset. Kvothe antyder att han på något sätt är ansvarig för detta, men ännu har vi inte i berättelsen hunnit ikapp nutiden. Jag har på ett plan lite tröttnat på serier, oftast håller de inte alla böcker igenom. Med den här boken blev jag inte besviken, den är minst lika bra, kanske till och med bättre än den första boken. Läs den!

Boken har blivit översatt till svenska och publicerad som två delar i pocket.